Njurar,
lungor, hjärta, lever. Allt måste fungera för att vi ska må bra.
Man
måste ta hand om sig själv, äta rätt och motionera. Åldern har givetvis en stor
inverkan på hur våra organ fungerar, därför är det extra svårt när en ung människa
drabbas av att ett eller flera organ sviktar.
När
vi hör talas om att en människa drabbats av att något organ slutat fungera så
är vår reaktion "men usch så hemskt". Medlidande och sympatier
infinner sig genast för den drabbade och dennes nära. Men där tar det slut. Att
tänka tanken donation verkar vara väldigt avlägset för oss. Ändå skulle vi
kräva av sjukvården att bli hjälpta om vi själva personligen skulle bli
drabbade. Många tänker nu att sjukvården har resurser för att ta hand om detta
och att man kan få hjälp på sjukhus till en ny njure eller dialys behandling.
Men faktum är att väntetiden på en ny njure inte sällan idag uppgår till ca två
års om man inte själv har någon nära som kan tänkas donera. Återstår
dialysbehandling.
Njurarna
renar vår kropp från gifter varje dag, vi tänker aldrig på detta, det bara
fungerar. Vi behöver inte tänka på vad vi stoppar i oss så länge njurarna
fungerar.
Jag
har själv en syster som för några månader sedan blev så sjuk att vi inte visste
om hon skulle överleva. Hjärtsvikt, högt blodtryck, vatten lungorna och
njurarna slutade fungera.
Det
var svårt att ta in allt detta och läkarna vet inte vad som orsakade detta.
Efter
månader på sjukhus och medicinering så är hon på bättringsväg men hennes njurar
har endast en kapacitet på några procent, vilket gör att hon går på dialys
flera gånger i veckan.
När
hon efter en behandling i julas berättade att läkarna sagt att hon måste få en
ny njure så fanns det aldrig någon tveksamhet hos mig. Jag anmälde mig direkt
och har nu börjat ta prover och genomgå tester. För även om man vill donera är
det ju inte säkert att man får bli donator. Man måste klara en mängd tester och
prover för att bli godkänd.
Jag
har två av något som jag egentligen bara behöver en av för att överleva.
Därför
väljer jag att donera ”livet” till min syster.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar